Some people call me the space cowboy.

Så fint att se att de där 4000 danska kronorna på mitt danska konto på ett alldeles magiskt och mystiskt sätt över helgen och på sin resa till Sverige har förvandlats till 5000 svenska.
Jag kan inte låta bli att undra om inte jag också kunde få bli värd lite mer varje gång jag åker över bron och hem till Sverige.
Fast det var ju en alldeles felaktig tankekdeja för egentligen blir man ju värd lite mindre. En svensk krona är ju inte alls värd lika mycket som en dansk. Är det samma med människorna?
Blir man lite mer värd när man åker över till Danmark? När är man värd mest? Och var? I Danmark eller Sverige?

Och så har jag funderat lite över det här sportevenemanget som håller på just nu, någonstans. Jag funderar på för vem skull man gör det? Är det meningen att det skall vara internationell underhållning typ Eurovision Song Contest, eller är det bara för sig själva som dom håller på med det?
Mitt bästa svar är egentligen att det måste vara en slags modern krigsföring. Nuförtiden när civiliserade nationer inte krigar (Hrm.) så måste man komma på ett annat sätt att mäta sina krafter på. Det verkar vara en mänsklig drift det här med att kriga på ett eller annat sätt. Sånt funderar jag på när jag ringer hem till vänner och de svarar:
"Alltså, hur kan man ringa precis när Kajsa ska hoppa?!"
"Vem? Hoppa?"

Och så har jag också blivit besatt av Facebook, antagligen alldeles för sent och det krävdes en Mister Mässling för att jag skulle upptäcka det. Men jag måste erkänna att jag inte riktigt fattat grejen med det än. Ett annat vuxenLunarstorm än Myspace, liksom. Hänvisar i övrigt till Fridas inlägg om saken. Eller för all del någon av alla de andra bloggarna jag läser, varav typ alla har skrivit om fenomenet det senaste.

Ikväll skall jag åka till akademiska staden Lund och träffa några av mina män igen och gå på teatermöte och sedan skulle jag möjligtvis dricka min första öl i den staden på ett annat ställe än Lophtet. Alternativt åker jag hem och jobbar på att bli frisk. För är det inte mässlingen jag har heter jag Bengt. Och jag vet att det är en barnsjukdom men får man den när man är vuxen är den faktiskt jättefarlig. Man kan dö. Faktiskt. Och är man en av de där som får den fastän man är vaccinerad kunde man ju lika gärna vara en av de där 1000 som dör av den också, så skulle man ju få sina fifteen minutes of fame, men nej, sån tur har man väl inte.
Eller varför kunde inte den osannolikheten handlat om att vinne en mille på Triss eller något annat trevligt, kanske bli träffad av blixten, det är ju i alla fall häftigt! Nej, nu har jag haft min del av osannolikhet i mitt liv och det gick ut på att få... Mässlingen! How pathetic.

I övrigt så vankas det nya tider.