Some people call me the space cowboy.

Som ingen kan ha missat har ju denna sommaren inte varit någon höjdare.
Och några som har fått känna på det lite extra mycket är de gröna vännerna.
Det började så bra med förberedasåvattnaplastagroplanteraomvattnaväxa men sen någon gång i mitten var det liksom som att vattenenergin tog slut och allt förföll. Blomman för dagen orkade med några varv men jag hängde inte med, någon sallad blev äten men varken ruccolan eller spenaten eller den där andra, två smultron blev plockade, gräslöken tjänstgjorde en liten stund, tagetesen hängde med och lös upp en liten stund, en eller två små tomater blev skördade och nu är det bara spillror kvar.


Fina men säkert inte så goda, så här en månad efter bäst före-datumet.


Sallad. Ser ni väl?


Blomman för dagen samt lite förtorkad Luktärt. Mest nät.


Men här såg det väl inte så illa ut? Basilikan och Citronmelissen hänger in there. Monstreran ser ju även den relativt välmående ut. Undrar hur den ser ut nu? Fotona är ändå någon vecka gamla.


Efter fest.

Men mest ledsen av allt är jag för att jag har dödat min Avokado. En dag stod den bara där. Död. Kanske inte hade vattnat på någon/några veckor eller så men jag tänkte att de flesta växter brukar återuppstå om man dränker dom en skvätt. Inte Avokadon. Pratade med modren och sa att jag får väl bara plantera en ny då, den var ju ganska enkel att få upp. Modren med de gröna fingrarna sa att det ju i själva verket är jättesvårt att få upp dom. Så nu när hösten kommer lär ju inte någon stackars Avokado vilja bosätta sig hos mig längre. Om den inte har självdestruktiva och masochistiska tendenser då, vill säga.