Some people call me the space cowboy.

Viktor ringde.

- Jag tänkte att jag kanske skulle ha skjorta och slips på mig!
- Jaa, det kan du väl ha.
- Ja, och så får du ha klänning!
- Va? Varför det?
- Jamen det är väl kul att klä upp sig lite?
- Men ska du klä upp dig fastän vi inte ska gå ut?
- Meh. Man kan väl klä upp sig för sina vänner?
- Tjaa. Jo, det är sant. Det är bara det att jag för en gångs skull skulle strunta i att klä upp mig särskilt mycket och tyckte att det här som jag har på mig var ganska fint...
- Nej! Du måste ha klänning! En riktigt fin klänning!

Så. Nu är jag dömd till klänning. Vidare sa han (om folket som skall komma):

- Äter dom grönsaker?
- Va?
- Ja, och badar i bubbelhav?
- Va?
- Ja, och flyger?

Då blev jag orolig. Och nu meddelade folket som skulle komma klockan åtta att dom inte kommer förrän klockan nio för att dom skulle se något band. Jag stannade hemma för att dom skulle komma klockan åtta fastän jag ville se ett band som spelade halv åtta. JÄVLARIMINLÅDA vad arg jag blir på sånt. Nu har jag lust att gå hem till någon annan och skita i dom bara för det. Dom får fantameh ha många små gule att bjuda på om jag skall bli glad igen. Eller så nöjer jag mig med Vigge och så sitter vi och blir fulla och tjurar tillsammans och vägrar släppa in någon annan. Det låter bra.