Some people call me the space cowboy.

Sista lediga veckan nu då.
I morse gjorde jag ett ärligt försök att vända på dygnet. Gick och la mig vid tolv igår, läste till ett. Hade ställt klockan på halv tio, man får ju börja lite mjukt. När klockan ringde i morse tänkte jag att jag ju i alla fall kunde snooza lite så jag vaknade till innan jag var tvungen att gå upp. Kvart i elva vaknade jag av att jag hade stängt av alarmet och tänkte att nu måste jag ju "snooza" lite till så jag satte klockan på elva, snoozade en gång till efter det och gick alltså upp ungefär tio över elva. Det finns ingen chans i världen att man behöver sova tio timmar per natt. Men jag har vant mig. Jag har sovit bort hela sommaren.
Ångest.
Den här sista veckan är det väl även dags att ta tag i alla de där grejerna man skulle ha gjort men som man inte gjorde över sommaren. Det är ganska mycket nu när jag tänker efter. Aldrig har jag väl mött en mer ineffektiv människa än mig själv. Suck.
Det får vara slut med det nu. Nu jävlar ska den gamla, grymma Linnea komma tillbaka. Saker ska göras, jobb ska jobbas, ambitioner och mål skall uppfyllas och jag skall inte mer vara lat.

Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur.