Söndag.
Jag har det så fantastiskt tråkigt att jag funderar på att gå och lägga mig bara för att den här dagen ska försvinna. Det är lite tomt och tråkigt nu när Fanny och Tove har flyttat. Men ganska skönt också. Två är det antal man ska vara för att bo i en trea. Plus minus två katter. Nu har det ju kommit sig så att Anna inte heller är här så ofta så därför känns det som att jag bor ensam i en trea med lite hjälp att betala hyran. Ganska behagligt faktiskt. Om man hade vetat hur man ställer in kanalerna på teven.
Tänkte lite på den här sommaren innan. Det känns som att den peakade med Hultsfred faktiskt. Det sorgligaste jag hört sägas om den här sommaren var när Vigge konstaterade att "den här sommaren blev nog inte riktigt som vi tänkt oss". Då sa jag att våren var den sommaren som vi hade tänkt oss. Och det får man ju vara glad för. Nu har Viktor åkt till Montenegro för att gå på sin systers bröllop. Malmö är olagligt tråkigt utan Vigge. Vigge är min bästa killkompis. Synd att behöva genderalisera så (är det ens ett ord eller uppfann jag det själv nu? Smart tycker jag ändå att det var.) men det är ganska stor skillnad på tjej och killkompisar. När Viktor vill vara riktigt snäll och deklarera sin kärlek säger han att han ska köpa saker till mig när han blir rik. Summan av de saker som han ska köpa till mig när han blir rik har väl börjat klättra upp mot en tio miljoner nu skulle jag tro. Sist sa han:
- När jag blir rik ska jag köpa en yacht till dig.
- Åh, jaha. Vad fint.
- Och så kan du vara på den och bara vara dig själv.
- Jaha. Vad vill du ha av mig då?
- Jag vill vara på den båten med dig.
- Då ska du få vara på den båten med mig och så kan vi vara bara oss själva tillsammans.
Det var typ det finaste jag hört på länge. Nu tycker jag att Viktor ska komma tillbaka till Malmö för jag saknar honom så himla mycket.
Åter till sommaren. Jag ska ju inte påstå att jag gett upp hoppet för på tisdag åker vi till Falkenberg och sedan vidare upp till Götlabörg för Way out West. Och sen blir det ju Malmöfestivalen och den brukar ju vara rolig i början i alla fall. Hade hoppats på att få träffa Hiphopgubben innan vi drar men det verkar kört. Ännu en anledning att bara gå och lägga sig och sova bort den skiten som vi kallar liv.
Nehej vad bittert det blev där. Men allvarligt talat så händer det inte så mycket som gör att man jublar precis. Vill börja plugga igen. Vill känna mig smart och ha smarta diskussioner med smarta människor och jag vill skriva hemtentor och läsa böcker och skriva uppsatser och gå på seminarier och få lite struktur på tillvaron. Pratade med Limpan innan. Ett typexempel på en smart människa. Hon börjar sitt nya jobb imorrn på Kungliga Dramatiska Teaaaaaaaaaatern. Hon var nervös men det kommer att gå galant för hon är så grym. Vi talade om teater och om kärlek. Det var skönt. Smart input från smarta människor är alltid skönt.
Hade egentligen tänkt att skriva en blogg om Bob Dylan och hans betydelse i mitt liv för den där Hiphopgubben menade att Dylan är överskattad. Bob Dylan är inte överskattad. Men så kom det sig att jag googlade istället och läste en massa och kom vidare in på 1000 apor och där har jag suttit, eller snarare legat, och klickat runt sen klockan tre idag. Nu är klockan kvart över tio. Jag känner mig tragisk.
Och här sjunger Bob Dylan och Joan Baez It ain´t me babe and there´s some sweet löööv in the air (tror jag):
Tänkte lite på den här sommaren innan. Det känns som att den peakade med Hultsfred faktiskt. Det sorgligaste jag hört sägas om den här sommaren var när Vigge konstaterade att "den här sommaren blev nog inte riktigt som vi tänkt oss". Då sa jag att våren var den sommaren som vi hade tänkt oss. Och det får man ju vara glad för. Nu har Viktor åkt till Montenegro för att gå på sin systers bröllop. Malmö är olagligt tråkigt utan Vigge. Vigge är min bästa killkompis. Synd att behöva genderalisera så (är det ens ett ord eller uppfann jag det själv nu? Smart tycker jag ändå att det var.) men det är ganska stor skillnad på tjej och killkompisar. När Viktor vill vara riktigt snäll och deklarera sin kärlek säger han att han ska köpa saker till mig när han blir rik. Summan av de saker som han ska köpa till mig när han blir rik har väl börjat klättra upp mot en tio miljoner nu skulle jag tro. Sist sa han:
- När jag blir rik ska jag köpa en yacht till dig.
- Åh, jaha. Vad fint.
- Och så kan du vara på den och bara vara dig själv.
- Jaha. Vad vill du ha av mig då?
- Jag vill vara på den båten med dig.
- Då ska du få vara på den båten med mig och så kan vi vara bara oss själva tillsammans.
Det var typ det finaste jag hört på länge. Nu tycker jag att Viktor ska komma tillbaka till Malmö för jag saknar honom så himla mycket.
Åter till sommaren. Jag ska ju inte påstå att jag gett upp hoppet för på tisdag åker vi till Falkenberg och sedan vidare upp till Götlabörg för Way out West. Och sen blir det ju Malmöfestivalen och den brukar ju vara rolig i början i alla fall. Hade hoppats på att få träffa Hiphopgubben innan vi drar men det verkar kört. Ännu en anledning att bara gå och lägga sig och sova bort den skiten som vi kallar liv.
Nehej vad bittert det blev där. Men allvarligt talat så händer det inte så mycket som gör att man jublar precis. Vill börja plugga igen. Vill känna mig smart och ha smarta diskussioner med smarta människor och jag vill skriva hemtentor och läsa böcker och skriva uppsatser och gå på seminarier och få lite struktur på tillvaron. Pratade med Limpan innan. Ett typexempel på en smart människa. Hon börjar sitt nya jobb imorrn på Kungliga Dramatiska Teaaaaaaaaaatern. Hon var nervös men det kommer att gå galant för hon är så grym. Vi talade om teater och om kärlek. Det var skönt. Smart input från smarta människor är alltid skönt.
Hade egentligen tänkt att skriva en blogg om Bob Dylan och hans betydelse i mitt liv för den där Hiphopgubben menade att Dylan är överskattad. Bob Dylan är inte överskattad. Men så kom det sig att jag googlade istället och läste en massa och kom vidare in på 1000 apor och där har jag suttit, eller snarare legat, och klickat runt sen klockan tre idag. Nu är klockan kvart över tio. Jag känner mig tragisk.
Och här sjunger Bob Dylan och Joan Baez It ain´t me babe and there´s some sweet löööv in the air (tror jag):
Kommentarer
Postat av: Hiphopgubben
Dylan är överskattad.
I allafall bland de som påstår sig gilla honom.
Sen är han säkert underskattad av de som aldrig hört honom.
Själv pallar jag inte med honom bara.
Av den anledning som du skrev "tror jag" - Man hör ju inte vad karln grymtar och frustar och pustar och gnäller om när han är som - enligt min uppfattning - värst.
Jag begriper mig inte på honom,
Men jag ska prova igen, jag lovar.
Men inte idag.
Trackback