Some people call me the space cowboy.

Efter att jag sett Neil Young igår kände jag att jag kunde lägga mig ner och dö och vara nöjd.
Helt obeskrivligt bra var det och en av de sakerna jag velat vara med om innan jag dör.
N.E.R.D tidigare på dagen var också helt sjukt bra.
Överlag var det en väldigt bra konsertfestival. Japp. Faktum är att jag aldrig sett så här många spelningar på en festival förut. Fast det kanske säger mer om mig än om... Tja. Mig.
Sedda band:
Christian Kjellvander
Iron & Wine
Sonic Youth
Grinderman
Sigur Rós
Chords
N*E*R*D
Lil´Kim (Eller kanske inte?)
The Flaming Lips
Neil Young
Jeppjepp. Det här har alltså varit den bandtätaste, samt nyktraste, festivalen för mig någonsin. Det har på det stora hela varit en väldigt bra konsertsommar och det bästa är att det inte är slut än för nästa vecka eller när du nu är börjar Malmöfestivalen. Det enda som jag grämer mig över nu när jag äntligen fick se Neil Young (vilken var den främsta anledningen till att jag ville till Roskilde, förutom Band of Horses och Bonnie ´Prince` Billy förstås) är att jag missade Leonard Cohen på Sofiero. Men. Det finns en chans till eftersom han kommer till Götlabörg den 12:e oktober och Ståkkålm den 15:e oktober. I will be there.

Här är The Fabunker Gangsta´s (Mother fuckers!) drinking beer and doing our gang sign:


Yours truly:

-Howdy ho from the cornfields of the westcoast.
(Hahaha! Ja herregud, man kan inte alltid vara snygg enna!)