Dan före dan.
Vänta, vänta, väääänta.
Just nu väntar jag på skjutsen hem till Falkenberg.
Någon gång mellan två och fyra skall vi åka. Finns inget urbota tråkigare än att vara klar och väääänta i två timmar och man kan typ inte ta sig för något eftersom man helt plötsligt måste dra.
Känner mig som ett barn dagen innan julafton. Så är det ju nästan också kan man säga. Med den skillnaden att jag fyller 24 om två veckor och en dag. Jorå.
Hade en sjukt mysig morgon med Annorh. Lyssnade på lökiga Absolute Christmas två(!) gånger och åt grymmefrulle med levande adventsljus. Det är så himla, himla fint att ha henne hemma. Om nätterna ligger vi och pratar och pratar och skrattar tills vi gråter och får ont i magen båda två och jag blir aldrig trött på att prata med henne eller lyssna på henne. Anna är pur lycka förpackad i en människokropp. Inatt diskuterade vi bland annat att jag har mycket felplacerad hjärnkapacitet som går åt att hålla ordning i mitt organiserade kaos och som bland annat resulterat i att jag aldrig, never ever har tappat bort något. Det gör jag bara när jag har städat. I alla fall så tänkte jag på hur mycket andra grejer jag hade kunnat vara bra på om jag bara hade prioriterat annorlunda. Då sa Anna: "Äh! Du hade ju lika gärna kunnat lägga det på rasism eller matlagning eller något annat onödigt!" Underbara, underbara Anna!
Åååååh! Nu vill jag åka hem! Och jag kommer typ inte få plats i bilen heller eftersom jag "packat ungefär så mycket som man behöver för tre dagar, plus lite till eftersom jag är brud, plus julklappar" och efter det fick jag veta att det inte finns något bagageutrymme och "i värsta fall får du väl ha det i knäet". Ha! Jotack! En såndär väska som man kan dra plus två stora påsar, min vanliga väska samt dator. Hrm. Held och lykke med det säger jag. Och så säger jag som han som sket i badkaret:
Det löser sig!
Och så säger jag som Anna:
GOD JULAJÄVUL PÅ ER!
Just nu väntar jag på skjutsen hem till Falkenberg.
Någon gång mellan två och fyra skall vi åka. Finns inget urbota tråkigare än att vara klar och väääänta i två timmar och man kan typ inte ta sig för något eftersom man helt plötsligt måste dra.
Känner mig som ett barn dagen innan julafton. Så är det ju nästan också kan man säga. Med den skillnaden att jag fyller 24 om två veckor och en dag. Jorå.
Hade en sjukt mysig morgon med Annorh. Lyssnade på lökiga Absolute Christmas två(!) gånger och åt grymmefrulle med levande adventsljus. Det är så himla, himla fint att ha henne hemma. Om nätterna ligger vi och pratar och pratar och skrattar tills vi gråter och får ont i magen båda två och jag blir aldrig trött på att prata med henne eller lyssna på henne. Anna är pur lycka förpackad i en människokropp. Inatt diskuterade vi bland annat att jag har mycket felplacerad hjärnkapacitet som går åt att hålla ordning i mitt organiserade kaos och som bland annat resulterat i att jag aldrig, never ever har tappat bort något. Det gör jag bara när jag har städat. I alla fall så tänkte jag på hur mycket andra grejer jag hade kunnat vara bra på om jag bara hade prioriterat annorlunda. Då sa Anna: "Äh! Du hade ju lika gärna kunnat lägga det på rasism eller matlagning eller något annat onödigt!" Underbara, underbara Anna!
Åååååh! Nu vill jag åka hem! Och jag kommer typ inte få plats i bilen heller eftersom jag "packat ungefär så mycket som man behöver för tre dagar, plus lite till eftersom jag är brud, plus julklappar" och efter det fick jag veta att det inte finns något bagageutrymme och "i värsta fall får du väl ha det i knäet". Ha! Jotack! En såndär väska som man kan dra plus två stora påsar, min vanliga väska samt dator. Hrm. Held och lykke med det säger jag. Och så säger jag som han som sket i badkaret:
Det löser sig!
Och så säger jag som Anna:
GOD JULAJÄVUL PÅ ER!
Kommentarer
Trackback