Some people call me the space cowboy.

Vi kollade på Greys Anatomy innan, jag och Lina.
Det var ett gammalt par och kvinnan dog och vi störtbölade båda två och så sa jag: "Fyfan för när det där händer. Fast ännu mer fyfan om det aldrig händer." Där satte jag huvudet på spiken och så bölade vi ännu mer.
Efter Greys satte Lina på Älska mig nu med Björn Afzelius och så bölade vi lite till.
Ibland tänker jag på hur vackert det kunde vara med mig och H. Vackert. Att liksom se på någon och känna det som i en sång, att allt bara är vackert och ljust och lyckligt.
Åh, vad jag hoppas jag kommer få vara med om det där igen.
Till dess tänker jag på vad Anna skrev från andra sidan jorden igår:
"Bittersweet att vara helt uppfuckad over nagon. Bade fantastiskt att det antligen kanns pa riktigt och samtidigt helt hjartskarande att man inte vet vad som hander och om man overhuvudtaget kommer fa varann pa slutet."
Så jävla sant.
Och så jävla tröttsamt.