Some people call me the space cowboy.

Det sket sig det där med.
Och nej, jag blev faktiskt inte så ledsen.
Jo, klart jag var ledsen just där och då men nu skiter jag i vilket.
Jag orkar inte med ännu en känslomässigt störd snubbe.
Konstigt att jag inte blev så ledsen ändå.
Fast det är klart, vi hade ju ändå ingenting att prata om.
Och folk som inte kan hantera att jag tar mycket plats kan gå och knulla sig själva.
Jodå.

(Huva. Kolla in spellistan här till höger från efterfesten inatt. Jävlar vilket lågvattenmärke. Men jävlar i det vad kul vi hade. Det hela toppades med med lite Onkel Kånkel och Eddie Meduza och avslutades med tryckare till Mariah Carey klockan sju på morgonkvisten. När det aldrig blir ljust kan man ju festa hur länge som helst. Grannarna håller nog inte med. Och man ska hålla sig från att skata full inomhus.)