Some people call me the space cowboy.

Inatt gick jag och la mig klockan fem.
Idag är jag 700 kronor fattigare.
Nej, det beror inte på att jag kom hem sent från Vicefesten i Köpenhamn i natt.
Och nej, det beror inte på att jag lät pengarna flöda oansvarsfullt.
Det beror på att jag kissade blod igår.
Oh yes.
Sofi kom till Bilka med mina kläder och vi var redo att ge oss iväg in till byen när jag insåg att det enda stället jag skulle besöka inatt var akuten. När jag kom hem vid elva tog det en timme innan jag kom fram på sjukvårdsrådgivingen där de sa att jag skulle ta två panodil och om det inte hade blivit bättre inom 45 minuter skulle jag åka till akuten. Så jag tog två panodil och drack kanske tio halvlitersglas med citronvatten och trodde att jag skulle dö på riktigt. Berättade om mina begravningsplaner och åkte in till akuten. Där var det freakshow bortom denna värld. Jag insåg att fredagkväll inte var den ultimata akutenkvällen och när den andra fulla white trashen kom in med knivsår och skulle få gå före mig började jag fundera på att leta reda på en kniv och begå harakiri eftersom det verkade vara vad som krävdes för att få träffa någon med sjukvårdsutbildning.
Klockan 04.00 fick jag så äntligen träffa en sjukt socialt obegåvad läkare som sa att jag skulle få penicillin. Han sa inget om proverna eller om att de faktiskt var urinvägsinfektion. Som tur var kunde jag läsa mig till på penicillinets bipackssedel att det var mot urinvägsinfektion.
Jag tackar i alla fall de högre makterna (G8?) för mobiltelefonen och sms-funktionen. Utan den hade jag nog verkligen verkställt de där harakiriplanerna.
Nu ska jag göra mig i ordning för en ny natt som förhoppningsvis blir lite mer lyckad än den förra. Och ja, jag har kollat upp att man kan äta mitt penicillin och dricka alkohol.
Tjarrå.
Lrrneirh.