Some people call me the space cowboy.

Jag önskar att man kunde säga upp sig från sitt liv. Säga "Tack och hej. Jag trivs inte mer, jag trivs inte med mina arbetsuppgifter och verkligen inte med min lön, nu går jag!" och sen bara gå därifrån och leta efter ett nytt liv. Vara arbetsfri ett tag. Och inför det nya livet kunde man löneförhandla och säga att "jag vill ha mer lön för mödan för annars tänker jag inte vara med".
Eller om man kunde ta en paus från livet. "Kan vi inte bara ha en paus? Så ser vi vart det leder och blir det inte bättre så gör vi slut."
Det är så mycket som jag inte kan skriva om här. Jag kan inte skriva om hur hela min världsbild och framtidsdröm rasat samman och jag kan inte skriva om varför den gjorde det och jag kan inte skriva om hur jag hela tiden tvivlar på om jag gjorde rätt och jag kan inte, får inte skriva att jag ångrar mig, fastän det känns så då och då.

Jag drömde inatt igen att du skulle lära mig åka snowboard. Jag vet inte vilken gång i ordningen det är jag drömmer det. Varför är det alltid du och jag och snowboard. Är det det ultimata? Det gick i vilket fall som helst inte den här gången heller. Kom alltid något i vägen. Hela tiden något i vägen.

Jag tror att jag är i vägen för mig själv.