Nödslakt.
Det var de första orden jag möttes av när jag steg in hos brodern med familj igår.
Oh well Lina, det gjorde jag också.
Jag borde verkligen skickas till nödslakt så mycket som jag gnäller. Jag gnäller över allting, mest mest av allt gnäller jag över ett specifikt faktum. Det var skönt att komma till brodern och beklaga sig över sitt liv för några som inte hört min klagosång sjuhundrafemtielva gånger förut.
Jag sover för mycket också. Jag har alltid ambitionen att gå upp tidigt och uträtta saker. Men varenda gång snoozar jag i flera timmar och kommer inte upp förrän dagen nästan har tagit slut. Det påminner mig om när jag var tonåring och jag och John tävlade om vem som ringde och väckte vem, senast. På tal om det väger jag lika lite som jag gjorde då, nästan, bara två kilo mer än när jag var femton. Vilket i sin tur påminner mig om att jag borde äta. Fiskpinnar och potatismos. Halvfabrikat. Jag hatar halvfabrikat. Jag köper inte halvfabrikat och jag äter inte halvfabrikat, men nu är det någon som köpt det och det är även det enda som finns hemma.
Jag försöker komma på saker som är bra. Det var sol igår och vi gick en lång söndagspromenad. Det var bra. Det är sol idag. Det är bra. Men jag kan inte komma på något som är bra med mig. Jag kan vara lite snygg på fredags och lördagskvällarna om jag har tur. Det är bra, men ytligt. Jag har många bra och fina vänner. Det är nog min bästa egenskap.
Mina vänner är min bästa egenskap.
Äh, du är störd. Din bästa egenskap är hela du.
O sluta inte gnäll bara för att du tror att du är jobbig. Folk tyckte jag var jobbig så jag slutade gnälla o nu har jag inte ens förmågan att förklara varför jag är nere för det känns som att folk tycker jag gnäller, är tragisk, tycker synd om mig själv o egentligen inte har nån anledning att vara nere. Så nu har jag en massa vänner som slipper gnäll men inte har en aning om hur jag mår eller varför jag mår som jag mår o som en liten bonus så kommer ju inget ut så allt stannar o så byggs det på eftersom det aldrig kommer ut (för när jag slutade "gnälla" så slutade jag också gråta) o tillslut är det så mycket så jag inte kunnat sätta ord på det ens om jag velat. Så det är ju tur att jag inte vill sätta ord på det då eftersom jag inte vill vara gnällig inför mina vänner som inte vet något om mig men ändå tror de känner mig trots att det inte har nån aning.
Kan detta kanske ses som gnäll? Isf är allt jag skrivit ovan en lögn o dessutom har du då fått ett innestående gnäll hos mig. Så om du känner att du gnällt sönder din omgivning så ring mig. .y
Men punkty. Oj. Jag vet inte vad jag ska skriva. Förstår att man måste gnälla. Men jag förstår inte hur du kan ringa och ringa och så är det aldrig några missade samtal från dig på min mobil, du har väl rätt nummer? Det är bättre om du ringer, för jag ringer inte folk, för jag anser att jag inte har tid och tar mig tid först när någon ringer till mig. Det känns som att du också behöver gnälla av dig litegrann? Kram.
Den har vart avstängd varje gång, är nog därför det inte synts. O nu har jag inte ringt på ett tag. Men jag kan ditt mobilsvar utantill!
Och nä, jag behöver inte gnälla av mig. Är det det som förväntas av mitt samtal så kommer jag absolut inte ringa. Jag behöver ju inte gnälla längre.
Haha, nej. Det förväntas ingenting alls av ett samtal från dig. Mer än att höra av dig och förstå att du bryr dig om mig. Fortsätt ringa. Någon gång är den på.
Jag vill gärna höra hur du har det nu också, gnäll eller ej.