Stormvarning.
Storm ute, storm inne och storm i sinne.
Trots den uteblivna stormen stormar det sannerligen på södra skolgatan.
Det blev dock ingen storm i ordets rätta bemärkelse. Brodern uttryckte en stilla undran över om det bara var Bergströmare som blir uppriktigt besvikna över uteblivna stormar?
Det blåste och regnade i alla fall så mycket i kön till KB i fredags att vi inte orkade vänta på att få komma in utan gick hit istället. Vid fem kom en av kollektivets boende instormande och var förtvivlad och ledsen för att hennes pojkvän gjort slut. Vissa stormar klarar man sig utan.
Nu sitter jag i alla fall här. Ensam. Det är inte ofta man är själv när man bor i ett kollektiv med fyra kvinnor. Ändå är det fantastiskt fascinerande att märka hur sällan vi ändå ses. Igår satt jag och Fanny ner och faktiskt pratade för första gången på flera veckor. Nästan mer än en månad. Det är skönt att vara ensam, men ändå känns det lite ensamt... Jag har ändå ett sjukt stort behov av att vara just ensam, men det är ju väldig skillnad på att vara ensam och känna sig ensam. Man får även en smula ångest över att man borde ta tag i den där C-uppsatsen som skall skrivas (lite skryt och självpepp mellan raderna först bara, har fått VG på båda mina övriga delkurser den här terminen, jag är kingen, jag är smart och jag är teatervetare) men som aldrig blir skriven och man får lite ångest över att man borde städa men främst får man lite ångest över att vi har tvättid idag och det bara är jag som är hemma. Det betyder att jag måste tvätta allt och själv också och det vill jag inte för söndag betyder...
...Söndagshängning på Ronnebygadan! Jonkan föreslog i ett vad jag får lov att anta var resultatet av en berusad hjärnas vilda fantasi att vi skulle flytta söndagshängaigänget till Listergatan, bara idag. Det är en dålig idé av olika anledningar, men främst en; den att festen hölls där igår och att den hölls till klockan fem. Det betyder att om eventuellt söndagshäng skulle spenderas på Listergatan skulle vi först vara tvungna att städa och diska först. Fast nu när jag tänker efter så är det kanske inte en så dålig idé egentligen, det är kanske bara det att det inte lika lätt får plats femton bakfulla och trötta människor i Listergatans soffor. Plus att jag är en sjuklig anhängare av tradition samt har svårt att bryta invanda mönster.
Egentligen skulle söndagen spenderas i Staffanstorp hos brodern med familj och där fira min födelsedag lite såhär i efterhand samt bli bjuden på god mat och leva lite sweet familjeliv i några timmar. Men det visade sig dessvärre att vinterkräksjukan härjade i Staffanstorp. Jag riskerar på inget vis att råka ut för att behöva spy. Att spy är något av det vidrigaste man kan göra, eller råka ut för att vara tvungen att behöva göra.
Nepp. Tjolahepp. Nu ska jag duscha och rycka upp folk och så vidare storartad dag bla bla bla.
Vem vill hänga med till havet förresten?!
Trots den uteblivna stormen stormar det sannerligen på södra skolgatan.
Det blev dock ingen storm i ordets rätta bemärkelse. Brodern uttryckte en stilla undran över om det bara var Bergströmare som blir uppriktigt besvikna över uteblivna stormar?
Det blåste och regnade i alla fall så mycket i kön till KB i fredags att vi inte orkade vänta på att få komma in utan gick hit istället. Vid fem kom en av kollektivets boende instormande och var förtvivlad och ledsen för att hennes pojkvän gjort slut. Vissa stormar klarar man sig utan.
Nu sitter jag i alla fall här. Ensam. Det är inte ofta man är själv när man bor i ett kollektiv med fyra kvinnor. Ändå är det fantastiskt fascinerande att märka hur sällan vi ändå ses. Igår satt jag och Fanny ner och faktiskt pratade för första gången på flera veckor. Nästan mer än en månad. Det är skönt att vara ensam, men ändå känns det lite ensamt... Jag har ändå ett sjukt stort behov av att vara just ensam, men det är ju väldig skillnad på att vara ensam och känna sig ensam. Man får även en smula ångest över att man borde ta tag i den där C-uppsatsen som skall skrivas (lite skryt och självpepp mellan raderna först bara, har fått VG på båda mina övriga delkurser den här terminen, jag är kingen, jag är smart och jag är teatervetare) men som aldrig blir skriven och man får lite ångest över att man borde städa men främst får man lite ångest över att vi har tvättid idag och det bara är jag som är hemma. Det betyder att jag måste tvätta allt och själv också och det vill jag inte för söndag betyder...
...Söndagshängning på Ronnebygadan! Jonkan föreslog i ett vad jag får lov att anta var resultatet av en berusad hjärnas vilda fantasi att vi skulle flytta söndagshängaigänget till Listergatan, bara idag. Det är en dålig idé av olika anledningar, men främst en; den att festen hölls där igår och att den hölls till klockan fem. Det betyder att om eventuellt söndagshäng skulle spenderas på Listergatan skulle vi först vara tvungna att städa och diska först. Fast nu när jag tänker efter så är det kanske inte en så dålig idé egentligen, det är kanske bara det att det inte lika lätt får plats femton bakfulla och trötta människor i Listergatans soffor. Plus att jag är en sjuklig anhängare av tradition samt har svårt att bryta invanda mönster.
Egentligen skulle söndagen spenderas i Staffanstorp hos brodern med familj och där fira min födelsedag lite såhär i efterhand samt bli bjuden på god mat och leva lite sweet familjeliv i några timmar. Men det visade sig dessvärre att vinterkräksjukan härjade i Staffanstorp. Jag riskerar på inget vis att råka ut för att behöva spy. Att spy är något av det vidrigaste man kan göra, eller råka ut för att vara tvungen att behöva göra.
Nepp. Tjolahepp. Nu ska jag duscha och rycka upp folk och så vidare storartad dag bla bla bla.
Vem vill hänga med till havet förresten?!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Välkommen hem till havet när helst du har lust!
Puss o kram !
Längtar
Postat av: Anonym
Jag o en kompis har försökt sätta ord på det.. Senaste var att om man är självvalt ensam så är man själv. Ensam så är man ensam för att det inte finns nån.
Men känns som att man hittar på nytt hela tiden.
Det är bra att kunna vara själv o må bra. Det är nästan ett måste. .y
Trackback