Some people call me the space cowboy.

Jag har haft den mest fantastiska semesterveckan. Den har varit så bra att jag funderar över hur någonting ska kunna bli bättre den här sommaren.

Den började i fredags med att en ganska grinig Linnea (läs: jag) inte orkade styra upp grillning och tvärvägrade stressa efter stranden och således döck upp efter grillning hos Jojo istället. Sedan hade rykten spridits om stor Räggäj-fest nere på stranden. Så dit cyklade vi. Det var underbart. Hav och musik och fylla och glada människor och efterfest hos dalfolk med människor som jag inte sett på länge, länge.
I lördags hade Anki examensfest (grattis grattis igen) och det var trevligt men Vigge och Linnea var sega efter gårdagen så det blev en tidig kväll.
På söndagen blev det parkhäng eftersom alla strandvägrade, och ganska lugnt, och det var skönt det också.
I måndags åkte jag och brudarna på utflykt till Österlen och fikade på Kafé Annorlunda där man fick Kaffe och hur mycket kakor man ville för 57 kronor. Vi slogs av hur lugna vi blev av att sitta och fika och prata istället för att som vi brukar göra och som Kim kallade "sin bästa hobby" dricka öl och prata. Det var skönt. Sen gick vi upp för en lång backe och kom till Stens huvud. Stenshuvud. Jag vet inte om man ska särskriva eller ihopskriva det. Det var i alla fall som sagt en lång backe och sen kom man till en utsiktsplats och ja, det var väl det. Jag klättrade lite i träd på vägen ner, det var väl den backens höjdpunkt. Sen var klockan alldeles för mycket och vi skyndade tillbaka till Malmö för att fira Volyms treårsdag.
I tisdags blev jag sjuk. Jag hade väl hunnit vara frisk i ett par tre dagar sådär så det var väl på tiden såattsäga. Jag tog det relativt lugnt och packade inför Hultan.
I onsdags åkte vi så till Hultsfred och det tog sex (!) timmar. När vi väl kom fram blev det fest hela kvällen kan man väl säga. Jag blev jättejättefull och gjorde en H och bestämde mig för att gå hem. Det vill säga, jag däckade i soffan och tog mig uppenbarligen vidare till sängen in the master bedroom vilket vissa i församlingen som hade bokat den platsen inte var helt nöjda med. Det var jag.
I Torsdags började vi jobba. Fyra timmar med världens göttigaste människor och sälja merch. Inte jobbigt, bara kul. Sen blev det hem och vila och lite after work i huset innan Rage Against The Machine som tog platsen som min bästa konsertupplevelse! Sen blev det lite mer fest bäckstäjsch och morgonen avslutades med en mycket kylig runda på campingen innan vi snubblade hemåt.
I fredags sov vi läääänge och när jag hörde regnet vräka ner på morgonen njöt jag av tanken på att jag låg i en varm säng inomhus. Sen blev det before work i BT-huset och jobb till 22 med fetaste tischorna och efter det intogs föda i väntan på Looptroop och jag har nog aldrig sett så många hiphoparmar veva i luften samtidigt. Sen gick vi en liten vända till Johnossi och det var ok men särskilt Robban tyckte det var bra och när jag tänker efter har jag nog aldrig sett honom så euforisk någonsin. Sen blev det öl bäckstäjsch igen och en liden liden vända på Atmosphere och sen tillbaka bäckstäjsch där vi festade och dansade till halv sex.
I lördags åkte vi hem för Dolly. Åh Dolly. Det var fantastiskt men kallt och jag ringde mamma och pappa under I Will Always Love You och grät en smula. Efter det var vi iskalla och opeppade och jag bjöd bort mina sista öl och min sista sprit och opeppen var fortfarande hög så jag hotade med "Nu när ni har druckit upp min sista alkohol får ni fantameh hänga med ut!" och the A-dog fick som hon ville och direkt när vi satte oss i taxin ner till Amore och skatefest blev peppen höghöghög. Jag och Sofia gjorde en punklåt. Den går såhär: Jagärpeppadjagärlyckligjagärpeppadjagärlyckligjagärpeppadjagärlyckligjagärfuuuuuull! Jagärpeppadjagärlyckligjagärpeppadjagärlyckligjagärpeppadjagärlyckligjagärsnyyyyygg! Och så går den så omochomigen. Den funkade skitbra och det blev en lyckad och peppad natt.
I söndags var det häng och Dinosaur Jr nere på stapelbäddsparken och final på Bowlriders förstås och Rune Glifberg vann och det var väl lite tråkigt och lite väl förutsägbart och så vidare.

Idag slog verkligheten tillbaka och jag hatar mitt jobb. Jag hatar det så innerligt. En bra sak hände dock. En kund skrev en kundeklage. Det får man göra om man verkligen vill när något har varit riktigt kässt. Och så hade kunden skrivit: "Men super ros till Linnea i kundeservice för fantastisk service!" Woho. Då blev jag alldeles varm i kroppen och lite generad och tänkte att det finns hopp om danskarna trots allt.
Nu är det bara två veckor kvar tills jag slutar. Sen ska jag inte åka till Roskilde. 1. Jag har verkligen inte råd. 2. Om man tycker det är lagom med fyra dagar på festival med festivallyx så som hus tycker man nog inte att det är så lagom med 7 dagar i tält. Även om Neil Young och Band of Horses spelar. Då kan jag gå på Leonard Cohen istället och det vill jag ju faktiskt nästan ännu hellre. Om det finns biljetter kvar vill säga. Lyssnar på Cohen nu. Det har jag inte kunnat göra sen jag och H gjorde slut för att det blir alldeles för ledsamt för att det verkligen var vår musik. Och här hade jag kunnat skriva massa patetiskt och sentimentalt dravel men jag väljer att inte göra det.
Istället för att åka till Roskilde skall jag även börja styra upp hösten. Imorgon hade jag tänkt att skriva ett jättelångt mail till Elin och böna och be om att få bo hos dom i Dublin i bara ett halvår och tänk vad billigt och bra det skulle bli för alla inblandade. Och så måste jag hyra ut lägenheten i andra hand för jag vill verkligen inte byta bort min stora trea mitt på Möllan med världens bästa balkong.
Idag är det måndag. Måndagskvällar är min och Annas dag. Vi snackar skit och idag göttar vi oss alldeles särskilt mycket eftersom det bara är vi hemma. Måndagskvällar avslutas traditionsenligt med att Anna somnar i soffan och jag sitter framför datorn och kanske skriver en blogg. Sen kommer vi i säng först vid tre och sen är det tisdag och då tror vi att vi ska umgås fast det finns alltid så många som det ska umgås med och saker som måste göras så det blir inte så. Men det blir fint ändå.
Malmö är fint. Solid ground.