Some people call me the space cowboy.

Igår kväll efter en dag med sol och hav hade jag inget att göra och kände mig ganska mellow och lägenheten var mörk och tyst och jag hade inte någon lust att sitta framför Facebook i två timmar och göra hjärndöda saker. Så jag satte mig ned med mitt block och min penna och ritade stenar i nästan en timme. Ganska monotont kan tyckas och det är det också, men oj så avslappnande. När jag gick den där konstskolan när jag var liten sa dom åt mig att jag hade för dåligt tålamod för när jag skulle skugga saker blev det mest en massa streck och ingen skugga. Det var också därför, på grund av det dåliga tålamodet, jag aldrig lärde mig spela något av de där instrumenten jag försökte mig på, för att jag inte ville spela min hatt den har tre kanter. Nu har jag gett mig den på att ha tålamod när jag tecknar och skugga ordentligt och allt blir ju så mycket finare med skugga. Särskilt en stenstrand. Och även livet. Ty vad vore livet utan skugga då och då?