Dampunge.

Mitt nya jobb är ganska stilla og roligt. Sofistikerat och fancy.
Det betyder att man måste tala i en lugn ton och i lagom hög nivå.
Det betyder att man inte kan snacka högt, flamsa, tramsa, hoppa, springa, tjoa, tjimma.
Alls.
Jag är ingen lugn och lagom person.
Alls.
Jag har efter tre dagar på mitt nya jobb kommit på att jag har ett behov av att (och här tänker jag använda mig av det ordet jag finner mest passande, vilket är det skånska;) "flippa" några gånger per dag.
När jag så kom hem idag, trött och sliten som sig bör, ledde detta dock inte till något annat än att jag började tokterrorisera stackars Lina som försökte prata i telefon.
Jag:
Pratade hur högt jag ville, hur mycket som helst, hoppade, dansade och sprang fram och tillbaka i lägenheten bara för att få ur mig allt det som jag inte kan (eller snarare får) få ur mig på jobbet.
Tänk om mitt nya jobb leder till att jag blir en tyst och timid typ?! Tänk om mitt nya jobb gör mig till en undertryckt individ?!
O VE!
- Det lär ju inte hända, sa Lina, du lär ju bara bli hyperaktiv när du kommer hem istället. Som nu!
Hellre det.
Musiken på mitt nya jobb är en en annan vedervärdig femma. Musiken på mitt nya jobb är för ett musikälskande öra en enda stor hjärtesorg. Ett avgrundsfall. Ett helvetesvrål. Roten till allt ont.

Nästa avsnitt handlar om hur Linnea har svårt för att känna lojalitet gentemot stora företag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback