Sjuk i hövvet.
Jag har äntligen lyckats släpa mig upp (alltså till sittande läge istället för liggande, om än fortfarande i sängen) efter vad som varit den värsta natten någonsin.
Eftersom jag ätit Ibumetin konstant i en och en halv vecka nu på grund av diverse åkommor hjälper de knappt längre. På sin höjd har de hjälpt i tio minuter då jag börjat svettas som om jag sprungit ett maraton och de dubbla klädlagren jag har på mig har blivit dyngsura rakt igenom och sängkläderna likaså. Direkt efter den lilla feberfria toppen har jag dalat ner som Keith Richards från sin palm rakt ner i djupaste ishavet och legat och huttrat under täcket med dubbla tröjor och mysbyxor och raggsockar som vore jag en eskimå i en igloo med isande snöstorm utanför, och detta trots att jag vet att om man har feber skall man svalka ner sig och inte värma på. Men det mest obehagliga av allt är den här lilla perioden mellan jättevarm och dyblöt av svett och jättekall och dyblöt av svett, det vill säga när man är jättekall och allt är obehagligt fuktigt runtomkring. Alltså, det mest obehagliga av allt förutom det att jag hostat inälvorna ur mig när jag hostat, sprack läppen så jag började blöda när jag nös, samt har fått näsblod av att ha snytit mig för mycket.
Vid fyra imorse skickade jag ett sms till J, för jag visste att han var vaken och jobbade då:
Jag vill dö. På riktigt. Det här är obarmhärtigt.
Just där och då kändes det som om det vore det enda rätta. Att ta slut på lidandet. Att det var omänskligt att låta mig må som jag gjorde.
Något annat hemskt som det här medför är att jag inte kan följa med till Göteborg imorgon för att J skall spela skivor på en klubb för Skins, punks and drunks där. Att åka till Göteborg imorgon är typ det enda jag sett fram mot i en månad och det enda jag har vetat att jag kan unna mig innan den totalt arbetslösa verkligheten sätter in. Nu kan jag inte följa med och det känns som om jag sviker både mig själv och de andra.
Jag missar även Sofias och Sannas födelsedagsfirande ikväll. Båda fyller år idag. Grattis.
Jag får ligga här med min laptop, min jättetjocka Rocky-bok och min korsordstidning istället. Och prata kan jag inte heller, för det gör för ont. Det som är min hobby...
Eftersom jag ätit Ibumetin konstant i en och en halv vecka nu på grund av diverse åkommor hjälper de knappt längre. På sin höjd har de hjälpt i tio minuter då jag börjat svettas som om jag sprungit ett maraton och de dubbla klädlagren jag har på mig har blivit dyngsura rakt igenom och sängkläderna likaså. Direkt efter den lilla feberfria toppen har jag dalat ner som Keith Richards från sin palm rakt ner i djupaste ishavet och legat och huttrat under täcket med dubbla tröjor och mysbyxor och raggsockar som vore jag en eskimå i en igloo med isande snöstorm utanför, och detta trots att jag vet att om man har feber skall man svalka ner sig och inte värma på. Men det mest obehagliga av allt är den här lilla perioden mellan jättevarm och dyblöt av svett och jättekall och dyblöt av svett, det vill säga när man är jättekall och allt är obehagligt fuktigt runtomkring. Alltså, det mest obehagliga av allt förutom det att jag hostat inälvorna ur mig när jag hostat, sprack läppen så jag började blöda när jag nös, samt har fått näsblod av att ha snytit mig för mycket.
Vid fyra imorse skickade jag ett sms till J, för jag visste att han var vaken och jobbade då:
Jag vill dö. På riktigt. Det här är obarmhärtigt.
Just där och då kändes det som om det vore det enda rätta. Att ta slut på lidandet. Att det var omänskligt att låta mig må som jag gjorde.
Något annat hemskt som det här medför är att jag inte kan följa med till Göteborg imorgon för att J skall spela skivor på en klubb för Skins, punks and drunks där. Att åka till Göteborg imorgon är typ det enda jag sett fram mot i en månad och det enda jag har vetat att jag kan unna mig innan den totalt arbetslösa verkligheten sätter in. Nu kan jag inte följa med och det känns som om jag sviker både mig själv och de andra.
Jag missar även Sofias och Sannas födelsedagsfirande ikväll. Båda fyller år idag. Grattis.
Jag får ligga här med min laptop, min jättetjocka Rocky-bok och min korsordstidning istället. Och prata kan jag inte heller, för det gör för ont. Det som är min hobby...
Kommentarer
Trackback