Schhuuuuuuuk.
Sedärja. Då var man sjuk igen. I och med sjukdomen kom det sjukt dåliga samvetet.
När jag ringde till jobbet imorse lät det: "Åååh nej! Inte du också?!" För tydligen har jag, eller min chef, eller någon av de andra som också är sjuka smittat alla andra också.
Det är hur mycket som helst att göra på jobbet these days och det är roliga grejer som jag har fått ta ansvar för och som jag, följaktligen, inte kan göra hemifrån. Så. Jävla. Pissigt.
Men. Hade jag fått de där 500 ynka kronorna mer i månaden för det där lilla extra ansvaret kanske jag hade pallat släpa mig dit en stund i alla fall. Tveksamt, men ändå. Jag kanske hade pallat vara kvar hela dagen i går i alla fall. Tveksamt även det, men jag har ju min arbetsmoral och den innebär att jag inte gör hur mycket som helst arbete gratis och om jag får lite mer för det kan jag offra lite mer av mig själv i gengäld.
Fuck that.
Men sanningen att säga är att jag trivs så jäkla bra på mitt jobb, och jag är hellre där än sitter hemma och möglar framför datorn/teven/tidningen.
Idag är det Våffeldagen/Fannys födelsedag. Därför har jag lovat Lina våfflor till lunch. Men först måste jag ta mig till affären och det vet jag slet ikke om jag orkar. Jag orkar definitivt inte ta mig ända bort till Lorensborg för att käka tårta med Fanny sen i alla fall. Synd, men sant. Lorensborg is miles away.
Snart ska Peter slytta till Malmö också, hur ball är inte det?! Men han ska bo i Kroksbäck. Kroksbäck liksom?! Det vet jag inte ens vart det ligger, men jag rör mig som sagt helst inte bortanför 214:s gränser och Kroksbäck verkar helt för långt bort för att ta sig. "Men det är inget avstånd som hindrar häng!" tyckte Peter. Det är ju bra att han vet vart jag och min balkong bor i alla fall för då kan han ta sig hit. Man får skylla sig själv lite om man flyttar till Malmö utan att flytta till Möllan.
Han har även bjudit in till premiären av han(?) och hans brorsas film Hälsningar från skogen i Lund på fredag. Det hade varit fett att gå på den. Ännu en skildring av livet hemma i balland. Härligt.
När jag ringde till jobbet imorse lät det: "Åååh nej! Inte du också?!" För tydligen har jag, eller min chef, eller någon av de andra som också är sjuka smittat alla andra också.
Det är hur mycket som helst att göra på jobbet these days och det är roliga grejer som jag har fått ta ansvar för och som jag, följaktligen, inte kan göra hemifrån. Så. Jävla. Pissigt.
Men. Hade jag fått de där 500 ynka kronorna mer i månaden för det där lilla extra ansvaret kanske jag hade pallat släpa mig dit en stund i alla fall. Tveksamt, men ändå. Jag kanske hade pallat vara kvar hela dagen i går i alla fall. Tveksamt även det, men jag har ju min arbetsmoral och den innebär att jag inte gör hur mycket som helst arbete gratis och om jag får lite mer för det kan jag offra lite mer av mig själv i gengäld.
Fuck that.
Men sanningen att säga är att jag trivs så jäkla bra på mitt jobb, och jag är hellre där än sitter hemma och möglar framför datorn/teven/tidningen.
Idag är det Våffeldagen/Fannys födelsedag. Därför har jag lovat Lina våfflor till lunch. Men först måste jag ta mig till affären och det vet jag slet ikke om jag orkar. Jag orkar definitivt inte ta mig ända bort till Lorensborg för att käka tårta med Fanny sen i alla fall. Synd, men sant. Lorensborg is miles away.
Snart ska Peter slytta till Malmö också, hur ball är inte det?! Men han ska bo i Kroksbäck. Kroksbäck liksom?! Det vet jag inte ens vart det ligger, men jag rör mig som sagt helst inte bortanför 214:s gränser och Kroksbäck verkar helt för långt bort för att ta sig. "Men det är inget avstånd som hindrar häng!" tyckte Peter. Det är ju bra att han vet vart jag och min balkong bor i alla fall för då kan han ta sig hit. Man får skylla sig själv lite om man flyttar till Malmö utan att flytta till Möllan.
Han har även bjudit in till premiären av han(?) och hans brorsas film Hälsningar från skogen i Lund på fredag. Det hade varit fett att gå på den. Ännu en skildring av livet hemma i balland. Härligt.
Kommentarer
Trackback